Nystart, kanske?
Hej på er,
Kanske kan detta bli en allvarlig nystart på mitt bloggande. Jag vet egentligen inte riktigt varför jag ska blogga, förutom att jag själv älskar att skriva och detta är ett roligt format. Hur som helst, lika bra att göra ett försök?
Inläggen om Daniel, som är rätt gamla, låter jag ligga kvar. Det betyder mycket för mig, helt enkelt. Då vet ni!
Detta är en spännande vecka. Eller rättare sagt är torsdag och fredag spännande dagar. Jag kommer då att få veta hur det gått för mig i mitt jobbsökande hos Exait. Jag håller tummarna för mig själv! Ser det hela som ett väldigt roligt jobb, ett härligt företag och en stor utmaning. Hoppas verkligen på det bästa.
Annars är det lördag som ligger närmast till hands vad gäller planerad aktivitet. Jobb uppe på pressläktaren på hockeyn igen. Börjar komma in i det hela nu och det känns otroligt kul och motiverande varje gång jag ska dit.
Kanske kan detta bli en allvarlig nystart på mitt bloggande. Jag vet egentligen inte riktigt varför jag ska blogga, förutom att jag själv älskar att skriva och detta är ett roligt format. Hur som helst, lika bra att göra ett försök?
Inläggen om Daniel, som är rätt gamla, låter jag ligga kvar. Det betyder mycket för mig, helt enkelt. Då vet ni!
Detta är en spännande vecka. Eller rättare sagt är torsdag och fredag spännande dagar. Jag kommer då att få veta hur det gått för mig i mitt jobbsökande hos Exait. Jag håller tummarna för mig själv! Ser det hela som ett väldigt roligt jobb, ett härligt företag och en stor utmaning. Hoppas verkligen på det bästa.
Annars är det lördag som ligger närmast till hands vad gäller planerad aktivitet. Jobb uppe på pressläktaren på hockeyn igen. Börjar komma in i det hela nu och det känns otroligt kul och motiverande varje gång jag ska dit.
En låt till Daniel
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Vi kan fortfarande inte tro, det som har hänt,
vi förstår inte att du nu är borta.
De tårar vi har fällt utav sorg de är många,
de ord vi skrek ut utav smärta var hårda.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Tid kan läka och få oss att le igen,
men aldrig kommer den få oss att glömma.
Du är för alltid en del utav oss,
någon vi alltid kommer att minnas och älska.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Du har det bra nu, där upp i himlen,
vi kommer ses igen, när det blivit vår tur.
Tack för att vi fick rå om dig, vara dig nära,
du är för evigt, fast i våra minnen.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Vi kan fortfarande inte tro, det som har hänt,
vi förstår inte att du nu är borta.
De tårar vi har fällt utav sorg de är många,
de ord vi skrek ut utav smärta var hårda.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Tid kan läka och få oss att le igen,
men aldrig kommer den få oss att glömma.
Du är för alltid en del utav oss,
någon vi alltid kommer att minnas och älska.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Du har det bra nu, där upp i himlen,
vi kommer ses igen, när det blivit vår tur.
Tack för att vi fick rå om dig, vara dig nära,
du är för evigt, fast i våra minnen.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Vi kan fortfarande inte tro, det som har hänt,
vi förstår inte att du nu är borta.
De tårar vi har fällt utav sorg de är många,
de ord vi skrek ut utav smärta var hårda.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Tid kan läka och få oss att le igen,
men aldrig kommer den få oss att glömma.
Du är för alltid en del utav oss,
någon vi alltid kommer att minnas och älska.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Du har det bra nu, där upp i himlen,
vi kommer ses igen, när det blivit vår tur.
Tack för att vi fick rå om dig, vara dig nära,
du är för evigt, fast i våra minnen.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Vi kan fortfarande inte tro, det som har hänt,
vi förstår inte att du nu är borta.
De tårar vi har fällt utav sorg de är många,
de ord vi skrek ut utav smärta var hårda.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Tid kan läka och få oss att le igen,
men aldrig kommer den få oss att glömma.
Du är för alltid en del utav oss,
någon vi alltid kommer att minnas och älska.
Veckorna passerar men minnena de varar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Livet går vidare men smärtan den finns kvar.
Åh vilken chock, åh vilken sorg.
Du har det bra nu, där upp i himlen,
vi kommer ses igen, när det blivit vår tur.
Tack för att vi fick rå om dig, vara dig nära,
du är för evigt, fast i våra minnen.
Älskade Daniel
Jag skriver följande även här, bara för att jag vill att alla ska kunna ta del av det:
Daniel, se nu hur många du har berört. Se hur älskad du är. De du kom i kontakt med
lämnade du sällan oberörda och det är inte konstigt. Du var omtänksam, rolig, hade alltid glimten i ögat och har bjudit oss alla på många kära minnen. Jag sitter och lyssnar på Korn, något som får tankarna att snurra runt i huvudet och minnen ploppar upp i mängder. Samtidigt tittar jag på bilder utav dig och jag ler, större än på länge. Jag ser bilder på när du skrattar, när du är koncentrerad, full eller bara gör någon av dina typiska miner. Här sitter jag och blundar, minns tillbaka när vi satt inne på mitt rum då du var här i Skellefteå och hälsade på, vi satt där och spelade Korn på hög volym och bara snackade skit. Tänk vad mycket onödigt du hört mig berätta om tjejer hit och dit, banala saker som egentligen i grunden inte var något problem. Men det var precis det jag behövde, att få prata av mig, något jag behöver fortfarande i dag. Tro mig, jag kommer inte sluta prata till dig för jag vet att du alltid finns med alla oss som älskat dig. Du finns där, så väl i våra hjärtan och tankar som att jag tror att du vakar över oss. Det känns bra, ja jag känner mig verkligen trygg. Du och Borghild kan sitta där, fika hennes hembakta fikabröd och titta ner på oss här nere. Jag kan inte släppa hur fantastiskt mycket vi pratade om att gå och träffa Borghild mellan de gånger vi gjorde det. Det var så fint.
Daniel, det finns så oerhört mycket att skriva, så mycket att berätta. Jag tror aldrig att jag kunnat minnas så många saker så klart som de jag upplevt med dig. Jag saknar dig min älskade tremening, mer än du någonsin skulle kunna ana.
Daniel, se nu hur många du har berört. Se hur älskad du är. De du kom i kontakt med
lämnade du sällan oberörda och det är inte konstigt. Du var omtänksam, rolig, hade alltid glimten i ögat och har bjudit oss alla på många kära minnen. Jag sitter och lyssnar på Korn, något som får tankarna att snurra runt i huvudet och minnen ploppar upp i mängder. Samtidigt tittar jag på bilder utav dig och jag ler, större än på länge. Jag ser bilder på när du skrattar, när du är koncentrerad, full eller bara gör någon av dina typiska miner. Här sitter jag och blundar, minns tillbaka när vi satt inne på mitt rum då du var här i Skellefteå och hälsade på, vi satt där och spelade Korn på hög volym och bara snackade skit. Tänk vad mycket onödigt du hört mig berätta om tjejer hit och dit, banala saker som egentligen i grunden inte var något problem. Men det var precis det jag behövde, att få prata av mig, något jag behöver fortfarande i dag. Tro mig, jag kommer inte sluta prata till dig för jag vet att du alltid finns med alla oss som älskat dig. Du finns där, så väl i våra hjärtan och tankar som att jag tror att du vakar över oss. Det känns bra, ja jag känner mig verkligen trygg. Du och Borghild kan sitta där, fika hennes hembakta fikabröd och titta ner på oss här nere. Jag kan inte släppa hur fantastiskt mycket vi pratade om att gå och träffa Borghild mellan de gånger vi gjorde det. Det var så fint.
Daniel, det finns så oerhört mycket att skriva, så mycket att berätta. Jag tror aldrig att jag kunnat minnas så många saker så klart som de jag upplevt med dig. Jag saknar dig min älskade tremening, mer än du någonsin skulle kunna ana.
